Och så vänder vi på bladet, och vad hittar vi väl där?

VARNING! SKRYTINFEKTERAT MAIL!!

I slutet av april/början av maj var jag i Berlin och skrev klart en seminarietext som skulle läggas fram här i Malmö. Jag var nervös. Tänkte att människorna här inte skulle fatta, att jag skulle bli utskrattad eller ännu värre klappad på huvudet. Trodde att det var särskilt mitt fokus på det diskursiva skapandet av den funktionshindrade kroppen, vilket just nu är mitt huvudintresse, som skulle få folk att skratta.
Ett par timmar efter att min seminarietext hade skickats runt på vår mailinglista fick jag ett mail från VL. Han är erfaren doktorand, eller klar?, och vi hade knappt mer än sagt hej innan hans mail kom. I mailet skrev VL att han tyckte att min text var intressant och att han tyckte att jag utvecklade diskursbegreppet på ett "intressant, avancerat och fruktbart sätt".
Jag har inte svarat på det här mailet. Jag vet inte varför, men jag tror att det handlar om att jag inte visste hur jag skulle uttrycka min glädje utan att bli banal och fjompig. För en vecka sedan eller så påpekade dock I (min biträdande handladare och totala klippa i den akademinska miljön) att hon hört av H (som är VL:s flickvän) att VL undrar om jag överhuvudtaget blev glad över hans mail. I uppmanade mig att svara.
Så det gjorde jag. Igår. Jag skrev att jag blev glad för hans komplimang och fortsatte sedan: "Det har känts lite vackligt såhär det första doktorandåret, och ibland funderar jag på min plats och roll här. Att läsa att någon tycker att mina tankar kring makt och diskurs verkar intressanta värmde."
Idag fick jag svar från VL:

"Jag känner igen mig själv i den där tveksamheten du verkar känna nu i början; i princip hela mitt första doktorandår ägnade jag åt tvivel, musiknedladdning på nätet, skrivande av 1 seminarietext som jag inte riktigt visste vad jag ville med, och ett jättelångt sommarlov. Men det hör till! Jag tror att det är jätteviktigt att man i början ger sig tid att reflektera och fundera över sig själv som forskare och vad man egentligen vill uppnå med sin forskning. Allt har sin tid."

Fatta att det finns så finfina människor här. Det glömmer jag ibland, när jag låter det svarta och svåra ta över.

Fan - JAG SKA KLARA DET!