StaBi och minnen

Vi sitter som vanligt och läser uppe på balkongen inne i stora salen på StaBi. För S drar det ihop sig till inlämning av diplomarbetet hon arbetat på under de senaste 6 månaderna, för mig handlar det om livsberättelsekursen.
Två våningar nedanför ser jag nackarna och ryggarna på andra som jobbar här.

Plötsligt ser jag pappas nacke. Och rygg.
Jag vet på en sekund att det inte är pappa, men det hinner ändå gå en stöt genom kroppen. Så likt! Det finns ett foto som jag tror jag tog sommaren 1996 eller åren där runtomkring. I bakgrunden min syster som dukar bordet på altanen, i förgrunden en stolsrygg och pappas nacke (håret var mer grått än vitt då) och sneda axlar i en rödrutig flanellskjorta. Mannen nedanför ser nästan identisk ut med pappa på den bilden.
Jag leker ett tag att det verkligen är han.

Så många minnen jag har av pappa på bibliotek.
Några av mina första minnen över huvud taget är från bibliotket i Kalmar, och hur jag alltid var förvånad när jag hittade vägen från barnböckerna till konstavdelningen. Där satt pappa och bläddrade i stora böcker man inte fick låna med sig hem.
Sen minns jag honom på den blå träsoffan på biblioteket i Borgholm, och vid ingången till biblioteket i Torsås också.
Och nu - på StaBi iBerlin.