Lika / olika

Hur stora olikheter kan man acceptera i ett förhållande?

Det har jag funderat på idag.

Komplicerat är det, invecklat. Ett minfält:

S har bokat en resa, för bara sig själv. Hon kommer att vara borta i fem dagar, så det är inget spektakulärt. En liten resa bara. Billigflyg dit och sen bo hos vänners vänner.
Jag ska jobba. Stanna i Berlin och jobba som ett svin.

Idag bråkade vi nästan om den här resan.

Och nu skäms jag.

När jag träffade S för tre år sedan var hennes självständighet och hennes energi - hon var så upptagen och så full av kreativitet - något som jag blev helt fascinerad av. ("Tänk att det finns människor som är så högpresterande, som arbetar gratis för saker de tror på, som vill något.")

Vart har min fascination tagit vägen?
Varför tillåter inte mitt ego att S gör saker själv?

Och den stora frågan - hur stora olikheter får plats i vårt förhållande? Varför vill jag att vi alltid ska tänka lika, göra lika, vilja lika?