Sallad mitt i natten

En stor del av min arbetsdag tas upp av sallad. Jag hämtar salladen i kylrummet. Jag tvättar sallad. Jag blandar sallad (ruccolo, röd och grön bladsallar, radiccio). Jag bär ut salladen till cafeét. Och slutligen lägger jag upp sallad på tallrikar. Det sista gör jag dessutom många gånger, om och om igen, under hela arbetsdagen.

Nu har salladen även börjat ta upp en del av mitt nattliv. Eller rättare sagt - jag har börjat drömma om sallad.

Jag gick och la mig vid 23.30-tiden igår. S satt i lilla rummet och jobbade vid datorn. Jag somnade.

När S kom och la sig var klockan 04. Jag minns att hon kom och jag minns att vi pratade lite (jag minns särskilt att jag sa "ibland älskar jag dig så mycket att jag tror att jag ska gå sönder"). Men på något sätt var det något som blev lite snurrigt, för jag frågade nämligen S

-"Vilka sallader ville du att jag ska göra nu igen?"

I mitt huvud var det helt rätt. Jag hade stått och lagt upp sallad på tallrikar när S kom, och nu ville jag bara veta vilka tillbehör jag skulle fortsätta med. Därför blev jag lite sur när S sa något om att det var fel, att jag drömde, att hon inte alls ville ha några sallader. Efter en stunds funderande, vilket krävde hela min hjärnkapacitet kändes det som, kom jag på att det ju faktiskt var JAG som hade fel och S som hade rätt.

-"Du har rätt", sa jag, "Jag stod ju inte och gjorde sallad när du kom och la dig."

Oh my, oh my. Så spännande har jag det på nätterna...