Klockan ringde 05:55 i morse, bara för att jag skulle hinna blogga om min

::::::SUPERFÖDELSEDAG::::::

innan jag åker iväg på konferens-seminarium i en massa dagar.

Alltså. Här kommer det.

Igår fyllde jag 30 år. Jag satt på tåget mellan hemma och hemma (Berlin-Malmö) i åtta timmar och njöt av att läsa en intressant avhandling (vem försöker jag lura?) och av presentchokladen jag fick av J. Hon känner till min smak, J. I höstas när hon kom på snabbvisit hade hon med sig en underbar mörk chokladkaka, med små ingefärsbitar i. Igår fick jag en fylld mörk chokladkaka. Fyllningen bestod av vita vallmofrön, kanel och typ plommonlikör. Snacka om gott!

Fast det var inte om min chokladresa igår jag skulle skriva, utan om kalaset i söndags. Så här såg inbjudan som S och jag - fast mest S - knåpade ihop:

Som man kan utläsa var det alltså CHAMPAGNEBRUNCH som stod på programmet i söndags. Och champagne blev det utav bara attsiken. Jag drack min första sekt med apelsinjuice kl 13 och slutade inte förrän kl 21. Som tur var hade jag under samma tidsperiod smällt i mig ungefär ett kilo smörgåstårta, så jag var verkligen inte så full som jag skulle kunnat vara.

Festen blev så otroligt lyckad. Smörgåstårtan gjorde succé, datadiashowen med bilder från Rwanda likaså och S hade knåpat ihop ett M-quiz med frågor om (ta daa!) mig! Det fick många att skratta! Finfinaste vännerna var där och Köln-M lyckades med bedriften att inte endast en utan två gånger inom loppet av en vecka hoppa fram och ropa "surprise"! Ja, han kom alltså även till mitt kalas, även om han ringt och sagt hejdå på fredagen. Superkille!

Menmenmen, det finns mer att berätta. Redan på inbjudan kunde alla ju läsa att målet för kvällen var Café Fatal på SO36. Dit kom vi, sex glada vänner, kl 21.30. Café Fatal är lite speciellt. På söndagarna kan man "tee-tanzen" där. Om man kommer kl 17 kan man lära sig foxtrot, cha-cha-cha eller någon annan liknande dans av ett par drag queens. Sen är det pardans i några timmar. Ofta är det dessutom ett liveuppträdande framåt kl 22 och efter det spelas tysk schlager blandat med Madonna, Whitney, Celine och Robbie. Högstadiedisko, alltså. Och skitkul. Det bästa av allt är att det är en sån blandning av människor. Alla från läderbögen och anarkistflatan till medelålders heteroparet och tonårs bi-curious tjejen är där.

Och många dansar pardans och många många är mycket duktiga på det. Jag har till exempel en favvodansare som jag alltid brukar kolla på. Han är så full av energi och självironi att jag inte kan slita blicken från honom. Han är dessutom lite kort, lite småtjock och lite skallig - alltså inte helt olika Karlsson på taket. Att se Karlsson på taket bugga kan väl aldrig vara fel?

I alla fall så stod S och jag och våra vänner och tittade på paren som dansade. Jag var full av glädje och förundran och sekt och babblade på som vanligt. Plötsligt stod jag och babblade med en av tjejerna som dansar sådär bra:

-Kolla så bra de dansar, jag du dansar ju också jäkligt bra. Är du professionell? Hur har du lärt dig det? Alltså, när jag går på aerobics måste jag alltid räkna stegen, gör du det när du dansar också? Eller kommer det av sig själv? Jag har ju funderat på om jag inte ska ta och skaffa mig en hobby i vår och jag har tänkt på att antingen ta körkort eller lära mig franska, men nu funderar jag på om jag inte ska gå på en danskurs istället, känner du till någon bra?

Och så vidare.

Det var kul - jag pratade som en galning, hon svarade lite. Bland annat sa hon att om man är nybörjare och blir förd, är det lättare om man blundar. Inte kunde jag ana att jag bara några timmar senare skulle få praktisk användning av den upplysningen.

För det var självklart så det blev. Hon kom och bjöd upp mig. "Nej, nej, nej" sa jag först, men sen lät jag henne dra iväg med mig på dansgolvet. De första stegen var en katastrof. Så vi stannade upp, hon tog tag i mina axlar och tittade mig in i ögonen och sa "Lita på mig!". Så jag slöt ögonen och lät allt bara hända. Det var fantastiskt. Vi snurrade och svepte runt och jag blev yr men det gjorde inget. När dansen var slut kunde jag inte sluta tacka henne och jag har inte kunnat få nog av att berätta om min fantastiska dansupplevelse för alla som jag känner.

Det mest fantastiska av allt:

Igår - i ett av paketen från S - låg ett presentkort på en DANSWORKSHOP! (Nej, vi kommer inte att välja den här kursen. Eller... det gör vi kanske?)

Nu ska jag iväg på konferensen på det fyrstjärniga värdshuset. Tyck synd om mig ;-)