Kommer jag någonsin sluta tänka?

Jag tänker på Rwanda varje dag, och nästan varje dag tänker jag att jag måste åka dit igen. Snart. Idag minns jag detta:
Pojken på Mount Kabuje.
Kvinnorna som gick förbi oss när vi inte kunde gå längre och som bar fulla säckar uppför det branta berget.

Killen som höll fram en uppochnerhängande, levande kyckling mot mig och undrade om jag ville köpa.

Den röda jorden som fanns överallt, särskilt på mina fötter om kvällarna.

Kvinnorna som bar allt - ALLT - på huvudet, även ihopfällda paraplyer.

Den våta trotoaren efter regnet.

Doften.