Jag hittade den här lappen på mitt jobbskrivbord häromdagen. Att läsa den satte igång en mängd tankar som for fram och tillbaka och gjorde jobbandet svårare än vanligt. För när jag läser den minns jag exakt hur det var, inte bara vad som hände utan även hur det kändes, att vara på väg till Rwanda.
Jag har haft ett par vänner på besök över helgen och jag fick i gårkväll och i morse lov att visa Rwanda-fotona. Det blir mer och mer märkligt att se dem. Det känns nästan som om det inte hänt, och på samma gång som om det är en favorit-tv-serie, en som man har sett en massa gånger och som man kan de flesta repliker till.
När jag visar bilderna berättar jag samma sak, för alla. Jag pekar och förklarar och anekdotar och blir ibland överväldigad av att jag verkligen har varit där.
No comments:
Post a Comment