Go with the flow

Idag lunchade jag med min lilla lilla lilla mycket mycket mycket gamla mormor (88 i juni). Vi åt ugnspannkaka med hemkokt lingonsylt och - - massor av BACON!
I tisdags kokte jag kycklingsoppa.
I förra veckan valde jag länge mellan den vegetariska pajen och kalvsteken till lunch. (Det blev dock pajen)
Och veckan dessförinnan åt jag, som den trogne läsaren vet, en köttbulle.

Nu till det kluriga i kråksången:
Jag är vegetarian.

Vart vill jag komma med detta?
Jo, till den diskussion som utbröt i onsdags under jobblunchen, nämligen att det finns en skillnad mellan identitet och praktik.

Jag identifierar mig alltså som vegetarian, men i praktiken är det lite si och så med matvanorna.
Jag hävdar dessutom att det inte är något konstigt med detta alls, och att denna tudelning av identitet/praktik även går att finna hos andra människor.
Man kan till exempel identifiera sig som tjugofem, men i själva verket ha fyllt 40. Eller ha en identitet som hundägare tio år efter att jycken dött. Eller vara storstadsmänniskan som bor på landet.

Diskussionen i onsdags stannade dock inte vid identitet i förhållande till matvanor, utan gick (of course - since I was there) över till att gälla sexuell identitet kontra praktik.

Det var i denna kontext som jag gjorde ett uttalande vilket fick en stor del av lunchsällskapet att näst intill baxna, nämligen,
- När jag var 19 var jag praktiserande heterosexuell, men identifierade mig till 100% som flata. Trots att jag inte hade någon flaterfarenhet mer än att jag druckit öl på Freedom i London en gång.

Tydligen var detta något mycket konstigt för flera av dem jag diskuterade med. Därför kan jag inte sluta tänka på det här att det verkar vara okej att ha en identitet som bygger på något som man tidigare har praktiserat, men att det är mindre okej att identifiera sig med något som man ännu inte praktiserat.

Hänger ni med?
Jag menar så här - alla exempel ovan visar på tillfällen då en identitet så att säga hänger kvar hos en individ. Identiteten har alltså tidigare praktiserats. Och då är det inget konstigt att det är svårt att släppa den identiteten.
Att däremot säga att man identifierar sig som flata trots att man är utan flaterfarenhet syftar på en identitet som kommer innan praktiken. Det var nog just detta "identitet innan praktik" som mina lunchvänner reagerade på, eller kanske ännu hellre "identitet med helt annan praktik".
Men nu har jag, i dessa VMiÅre-tider och i denna Anjahysteri, kommit på hur man kan få folk att fatta att det inte alls är så konstigt att identiteten kommer innan praktiken. Man måste bara jämföra med sportvärlden. För inte är det väl någon som höjer på ögenbrynen om en framgångsrik sportpersonlighet säger att anledningen till att hon/han vann, var att de SÅG SIG SOM VINNARE REDAN INNAN DE TÄVLADE och att detta var orsaken till framgång.

Det är så det är. Inom sporten är det helt okej att ha en identitet innan man praktiserar den.
Och det är med detta exempel jag tänker förklara min 19åriga flatidentitet:
-Jag gjorde helt enkelt som Anja. Jag såg mig som vinnare innan jag var det.