Det går inte riktigt som det ska gå.
Jag skulle ju jobba som en liten häst den här veckan för att kunna njuta av disputationsfest och besök i helgen.
Vi har deadline på måndag och det känns som om jag är ett ufo som just landat vid mitt skrivbord. Min avlägsna planet heter Seminarietext-Konferens. Där har jag bott i ett par veckor eller i miljoner år och nu när jag är vid skrivbordet igen fattar jag ingenting.
Hur ska jag hinna läsa två avhandlingar och analysera metodanvändningen i dem till på måndag?
Jag fattar inte om det är mig det är fel på eller om det är uppgiften. De andra verkar ju klara det galant, men jag får liksom inte till det. Kan inte formulera, kommer inte ihåg vad jag läst, finner inga sammanhang. Orden bara staplas på pappret - utan mål, utan tes, utan insikt.
När jag höll på med seminarietexten var jag stressad, javisst, men samtidigt så lycklig och glad. Och när den var klar och jag läste den igen och var nöjd med den, då tänkte jag att det kanske kommer att gå i alla fall det här med Avhandlandet.
Men nu vet jag inte längre.
En forskare som inte fattar vad andra skriver - vad är det?
Att analysera texter är ju job description number one, så att säga.
När tar spiralen slut, när hittar jag lugnet, när kommer jobborden tillbaka? Eller jag hade dem kanske aldrig - kanske var det därför som jag inte skrev uppsatser som liknade de andras med andra metoder och annat material? Det är kanske ett missförstånd att jag är här? Någon trodde något, som visade sig vara fel. Men då var antagningsbeskedet redan utskickat och jag hade redan tackat ja och redan fått skrivbord och kollegor och ett schema att följa.
Klockan är 11:45 och det är sol ute. Jag ska åka hem för att se om det går bättre att läsa där.
Uppdatering 30 minuter senare. Jag tänkte att jag skulle ge det en chans till, så jag gick ner till cafeterian och köpte kaffe och arraksboll mitt i lunchrusningen. Sen satt jag och fick svårt att andas och knottriga armar av jobbångest, fast med kaffe+arraksboll vid min sida. Snäste till min biträdande handledare och vägrade möta hennes blick efteråt. Kände mig som ett svin. Ville gråta, svalde hårt och gick tillbaka till skrivbordet. Skaparångest är inget som uppmuntras här! När är jag nervös, vill inte gå hem och ta med ångesten dit. Här finns det i vart fall en massa människor som man måste spela glad inför och spelandet leder ibland till att man till och med BLIR lite gladare. Hemma finns bara obekväm köksstol och tystnad. Är det verkligen det jag behöver i eftermiddag?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
(stora bokstäver används här för att ge intrycket av att jag skriker) NEJ, DET ÄR VERKLIGEN INTE VAD DU BEHÖVER IDAG!!! Jag tror att du behöver bestämma träff med en vettig vän som inte alls har något med forskeriet att göra, kanske till och med ta med dig jobbpapprena dit, köpa en massa vin (om du dricker det vill säga) och sedan kräka av dig en massamassa jobbångest samtidigt som vänner ersätter kräket med "detärklartattdetlösersig"-känslor. För det gör det. Löser sig alltså. Det blir ALLTID bra. När jag har ett mardrömsmöte framför mig som jag inte tror att jag skall fixa, försöker jag fokusera bortom själva mötet. Jag tänker att om x timmar är detta över. Så försöker jag lyfta blicken och se större, då brukar ångesten avta. Ibland. Och vänvinande är nästan alltid bra, under förutsättning att man gillar vin. Annars är ju mÖLlan bra också. Fast det är skit att Atalay har stängt. Eller har de det?
Hoppas att det ljusnar för dig..
Tack för omtanken, Saring.
Det blev dock en okej eftermiddag-kväll igår. Jag kom hem och det var fortfarande ljust ute - tänk att bara ett sånt litet faktum kan få hela ens världsbild att förändras. Sen satt jag och jobbade och mitt i nånstans lossnade det. Jag kom på saker, jag kunde formulera mig.
Sen plötsligt var kl 17:40 och jag stack till Friskis (lyckopiller nr 1) och direkt efteråt var jag hos S på födelsedagskalas. Linssoppa och semla. Just vad jag behövde.
Idag har jag tänkt att det som jag behöver framför allt är TID och TÅLAMOD. Jag måste ha TID att läsa allt som jag ska läsa, att skumma duger inte då går så mycket förbi utan att det märks. TÅLAMOD behövs när jag sitter med texterna. Att läsa, läsa om, jämföra, läsa igen. Det är SÅ jag ska jobba. Inte stressa och skumma och bli osäker och rädd och tvivla.
Idag är det en bra dag. Fika här på jobbet, som alltid på onsdagar. Sen vänträff på em. SKÖNT.
Spiralen går ibland uppåt också.
skönt att det blev bättre!
oj vad jag känner igen det där med att läsa o inte förstå, därför att jag bara skummar igenom texten! Det är precis som du säger, man (jag) måste ta mig tid att läsa långsamt. Titta på och förstå alla diagram. Läsa om stycken jag inte förstår.
Ett bra trix för mig är att vänta med att stryka under saker eller notera något tills jag läst klart sidan. Eller åtminstone stycket ;-) Annars stryker jag under varannan mening, was mir ja einfach mal gar nicht hilft.
Helt rätt lisa! Mitt mål är att lsäa texten två gånger och inte stryka under alls första gången. Men det funkar inte för jag brukar "fuskstrykaunder", dvs bara göra små notiser med blyerts i kanten...
Det är kallt men soligt (typ) i Malmö. Hur är det i Berlin?
Fan vad du är duktig ;-) som läser två gånger! Men nu när jag tänker på det så gör jag det också. Läser första gången o stryker för o gör en massa notiser i kanten. Läser andra gången o noterar saker på datorn. Sållar.
I Berlin skiner solen o det är kallt! Åtminstone om man jämför med hösten o vintern vi haft hittills.
Du, Lisa jag har försökt att kommentera på din blogg men det funkar liksom inte. Fastän vi har jättesnabb uppkoppling på jobbet dröjer det då länge att ladda upp kommentera-sidan att min dator lägger av! Vad jag ville säga var:
FÖRLÅT ATT JAG GLÖMDE ATT DU INTE ÄTER MJÖLK PÅ MIN FÖDELSEDAG!
Jag skäms jättemycket. Jag hade ju gjort en glutenfri kaka till S (som ju inte kom!) och nu känner jag mig skittaskig som inte tänkt på att göra nått mjölkfritt.
Förlåt förlåt!
OCH - bra svarat på frågorna!
man kan inte komma ihåg allt! Så det är ok.
tycker också att min blog är långsam, dvs servern är så jäkla långsam! så nu har jag flyttat min blogg hit. där ska det funka att kommentera. utan att datorn lägger av.
Post a Comment