En tisdag

Jag vaknade av hagel mot balkongen.
Ikväll kommer S från Österlen. Imorgon åker hon vidare till Berlin.
Jag fick svårt att andas i morse när jag tänkte på hur mycket jag kommer sakna henne.
Det tog 1h40min för mig från det att jag vaknade tills jag låste dörren bakom mig och var på väg till jobbet.
Det var nog för att jag blev så matt av allt tänkande.
Jobb jag gjort idag: läst mina mail.

Kanske ska jag ta och gå ut en sväng och hämta lite energi i solen och blåsten?

Uppdaterat: Just som jag tänkte
- Nej fan, jag orkar inte mer. Jag skiter i det här och går hem tidigt trots att det har varit den mest oproduktiva dagen i mannaminne.
pep telefonen.
Sms från S:
"Jag är redan på väg, tog det tidiga tåget. Vi ses om 2 timmar."
Jag blir lugn i hela kroppen, smälter nästan bort, och samtidigt sprudlande glad.
Var det verkligen igår vi senast sågs?