First timer

Idag gjorde jag något som jag något som jag aldrig gjort tidigare i hela mitt (vuxna) liv.

Jag gick in på en restaurang och beställde köttbullar.

Det kändes befriande och spännande först. Som om jag uppnosigt bröt en onödig regel eller som om jag tillät mig lite extra lyx.

Maten såg god ut, mycket god till och med. Hemmagjorda köttbullar, ojämna till formen. Små kokta potatisar, ljusbrun gräddsås och rårörda syrliga lingon.

Men det var inte så gott. Eller, jag kände mig inte så bra när jag åt. Nu när jag skriver är det runt 4 timmar sedan jag satt där på uteserveringen under gasolvärmaren och det känns konstigt i magen. Jag är fortfarande proppmätt, nästan lite äckligt mätt.

Jag tror inte att detta beror på att min mage är ovan vid kött. Det är den inte. Jag har alltid ätit fisk, och de senaste 5 åren även kyckling. Dessutom är det inte så länge sedan jag åt köttfärssås gjord på kött-köttfärs och inte quorn- eller sojaköttfärs.

Varför känns magen konstigt? Handlar det om moral? Förra gången jag åt köttkött (i motsats till fågelkött) var det ekologiskt. Gången innan dess var i Rwanda och vi var bortbjudna och jag tänkte att en ko i Rwanda nog har ett rätt mycket bättre liv än en ko i Europa.
Idag var köttet helt vanligt. Säkert hade kostackarn rest en massa mil i en trång lastbil och säkert var den stressad när den slaktades.

Nej - det var inte värt det. Uppnosigheten och lyxeriet känns så här i efterhand inte så mysigt som det gjorde då.
Alltså, inga fler köttbullsluncher för mig.

(Men lite trist känns det ändå. Hade sett fram mot att kunna äta mormors köttbullar nästa gång hon lagar dem. Nu vet jag inte hur det blir med den saken...)