Om en vän*

Klockan är 07.30 och jag sitter helt ensam på jobbet.
Till höger en café au lait, till vänster en ostmacka.
Det är fortfarande nästan helt mörkt.
Jag har redan varit uppe i drygt två timmar.

Fina vännen S blir opererad idag och jag följde med henne till sjukhuset.
Det känns bra.
Vi var på bio igår och såg en fransk halvtråkig flatfilm. Sen sov jag hos S och kl 05.20 ringde väckarklockan.

S verkade lugn.
Jag duschade först, så att hon fick chans att vakna.
Sen duschade hon och tvättade sig sådär noga som de har visat på sjukhuset.
Hon fick inte äta något.

Vi cyklade till sjukhuset i duggregn.
När vi kom dit visade en sjuksköterska S var hon skulle vara, och hon fick kläder att byta om till.
Jag väntade under tiden som hon bytte om, sen sa vi hej då och jag gick.

Jag är så imponerad av henne.
Hon verkade så lugn.
Inte alls som någon som strax ska bli av med ett bröst och en armhåla.

När jag kom ut hade regnet ökat i styrka.
Jag cyklade till ett bageri som jag känner till och där man kan få tag på jättegoda Simit (sesamringar).
Det var stängt.
Jag cyklade vidare och kände hur byxorna blev blötare och blötare.
Hittade ett öppet bageri. Köpte två frallor.

Det stod 14 cyklar utanför skolan när jag kom hit.
I vanliga fall står det hundratals.
Nu börjar det ljusna.

Jag ska försöka jobba och inte tänka.

*S - om du läser detta och tycker att det känns jobbigt - säg till så tar jag genast bort det!
Var bara tvungen att få ut det...