Orolig?

Jag läste här att svenskan i genomsnitt oroar sig 27 timmar per vecka! Och även om mitt forskar-jag ser vissa källkritiska problem i det påsåtendet (ex: vem räknas som "svensk"? vad räknas som "oro"?) tycker jag att det är högst intressant statistik.

För - - -

Jag är ju orolig HELA MIN VAKNA TID.
Orolig
konstant
jämnt
twentyfour-seven.
Oro är mitt mellannamn.

Att läsa att det finns människor som *bara* oroar sig 27 timmar per vecka gör mig helt förbryllad. Har de ingen dödsångest? Har de ingen livsvilja? Har de aldrig sett livet flasha förbi på ett ögonblick när någon galen bilist kört för nära i en högersväng?

Jag fattar det inte. Finns det människor som kan sitta vid sitt skrivbord en hel dag och INTE grubbla på huruvida datorns bluetooth eller den trådlösa telefonen ger cancer?
Eller människor som kan köpa vanliga apelsiner utan att tänka på alla giftiga ämnen som finns i skalet och som förflyttar sig genom luften i lägenheten - från fruktskålen till lungorna.
Eller finns det människor som kan möblera sin nyinköpta lilla etta med mycket lite väggutrymme utan att försöka ta reda på var grannens eluttag troligtvis är placerade, och försöka undvika dem?
Eller finns det människor som verkligen vågar cykla utan lyse?

Eller människor som vågar flyga till Afrika?