Lägenhetslet

Jag letar fortfarande lägenhet i Malmö. Har väl sett sisådär tolv stycken, har två visningar inbokade idag och har sett ytterligare två lägenheter på nätet (men har ännu inte fått tag på mäklarna).

Det är skojigt men också otroligt uttröttande. För när vet man om man har letat tillräckligt länge? Tolv lägenheter, det är inte mycket det. Särskilt inte om man jämför med de dryga trettio (30!) som S och jag såg i Berlin innan vi bestämde oss. Berlinlägenheterna har dessutom gått och blivit standard i min hjärna nu. Gamla vackra hus, spegeldörrar, högt i tak, kakelugn och lummiga gamla innergårdar har blivit det jag letar efter. I Malmö. Med maxpris 700 000 kr. Jag får nog leta ett tag till efter drömlägenheten.

Internet har underlättat mitt letande. Jag är dagligen inne på hemnet och bovision och kollar runt. Utökar mitt sökområde, eller snävar in det. Tittar ibland i andra städer, bara för att det är så kul.

Bilderna som de olika mäklarbyråerna publicerar är av högst olika kvalitet. Vissa anlitar proffesionella fotografer, vilka tar stämningsfulle närbilder av citroner i en skål, medan andra verkar fota med mobiltelefonen. Den absolut sämsta bilden som jag lyckats hitta är den ovan. Den är ju rent OTROLIGT dålig, eller hur? Vad vill den visa? En ormgrop av sladdar? Inte blir det bättre av att bildens rubrik är "rum".

Lycka till med försäljningen, Mäklarbyrån Ingrid Ahlqvist!