Homo i Rwanda?

Jag ska alltså resa till Rwanda om 17 dagar. När jag säger det till folk på jobbet frågar de alltid
a) vad ska du göra där?
b) är det inte farligt?

Mina svar blir
a) hälsa på min tjejja som praktiserar där
b) näpp, det är säkert som i Svedala.

Men nu har jag börjat fundera.
Afrika är afrika och inte västeuropa.
Och jag är homo.

På RFSL:s hemsida läser jag om afrikansk media som outar homo/bi-människor, vilket i förlängningen leder till att flatorna och bögarna hamnar i fängelse, får sluta på universitetet och så vidare. I flera afrikanska länder är homosexualitet dessutom brottsligt och kan leda till allt från 10 år i fängelse till dödsstraff.

Jag har inte sett min tjejja sen den 3 september, vilket gör att vi har varit ifrån varandra i nästan tre månader när vi ses. I mitt huvud spelar en film som visar hur vårt möte kommer att bli, hur jag kommer att komma genom dörrarna på flygplatsen, hur vi kommer att få ögonkontakt och hur hennes ansikte kommer att spricka upp i det mest fantastiska leende jag känner. Det kommer att vara många människor där och trångt och vi kommer att kämpa oss fram till varandra, den sliskiga romantiska musiken kommer att spelas högre och högre, och sen kommer vi att...

... ta i hand??
...kramas?

Bland mina vänner finns ett internt skämt som handlar om sexturism.
Det började med att E, när hon och jag åkte ner till Berlin första gången (den gången som ledde till att jag träffade min tjejja), sa att hon var sexturist. E hade tröttnat på den instängde flatmiljön i Stockholm. Hon ville ha nått nytt, hon ville hångla runt och följa med främmade brudar hem: hon kallade sig sexturist.
Sen i och med att jag träffade S - som blev min flickvän - så åkte jag under några månader ofta till Berlin som... just det; sexturist.

Efter att jag köpt resan i förrgår mailade jag till min fina vän A och berättade vad jag gjort, att jag verkligen kommer att åka. A mailade tillbaka och grattade. Hon skrev:

"Tänk, när snöslasket vräker ner som värst i Malmö, då kommer du att rida runt på en antilop på savannen i solgasset. Det, du."

Jag skrev att det inte finns så mycket savann i Rwanda och att det dessutom är regnperiod just nu. A undrade vad jag ska där och göra i regnslasket. Jag skrev att jag ska vara sexturist.

MEN - - - så blir det inte.
Jag fick ett mail från tjejjan:

"Om vi bor hos K, kanske första veckan om det går, så finns det en vakt som är runt huset hela tiden och det finns en städerska som kommer nästan varje dag. Och så är väggarna tunna.
Vi hittar säkert en lösning...

Men vi måste vara försiktiga. Det kan redan verka konstigt om vi sover i samma säng, får kanske inreda en alibi-säng i grannrummet...

Har ochså snackat med K om att det är mycket svårt för homo-par att jobba som utvecklingshjälpare. I DED finns uttrycket MAP (mitausgereiste/r Partner/in), ett par får t.o.m. mer betalt, tror jag.
Men hur skulle det funka med oss (helt teoretiskt?!) vi skulle inte kunna resa in som par, inte officiellt bo som par eftersom att alla har anställda som skulle fatta."

Så är det alltså. Vi måste inreda en "alibi-säng" i ett rum.
Och när jag ser henne på flygplatsen, för första gången på drygt 11 veckor så får jag stoppa mig. Inte överfalla henne med kyssar, inte drunkna i hennes ögon.

Istället - räcka fram handen.