10 dec

Det är så komplicerat alltihop.
Jag läser en avhandling som heter ”Nyktra svenskar. Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879-1918”. Den handlar om hur nationalismen och nationstänkandet frodades i Sverige under givna tid, och om hur denna nationalism medverkade till (ja, troligen till och med var avgörande för att) Sverige som vi känner det kunde skapas.

Samtidigt sitter jag i Rwanda och är oroad över nationalismen här.

Om man ser det på ett historiskt plan – ska de då få vår tillåtelse att bete sig som vi gjorde, eller ska vi säga ”Stopp! Vi har lärt oss av våra misstag, ni ska inte behöva göra samma fel som vi”? Och var nationalismen i Sverige i slutet av 1800-talet ”fel”, eller nödvändig för att exempelvis allmän rösträtt skulle kunna införas?

Det är skitkomplicerat och jag önskar att jag hade svar på alla frågor.

Om en timme ska vi förresten gå med Ebtimi i kyrkan.
När vi frågade henne om det var okej att vi kom med eller om hon skulle känna sig uttittad sa hon bara:
- Det är ändå så många olika människor där, inte bara rwander utan även ugander, kongoleser, burundier...

Snacka om att jag kände mig som världens största mzungu-pucko.

-----------------

Vi har varit i kyrkan (tretimmars-gudstjanst, berattar allt en annan gang) och nu ar vi pa ett langsamt internetcafe. Om 30 min gar bussen till Ruhengeri. Imorgon kl 07 ska vi pa Gorilla-trekking i regnskogen dar.
Veckan har varit omvalvande. Det finns ett tusen berattelser att skriva, men jag kommer nog forst att fa tid till det nar jag ar hemma igen.

Jag flyger ju i overmorgon redan!

Tank - snart hemma igen.