Hem

Klockan är 09:02 här och om 11 timmar och 48 minuter lyfter mitt plan från Kigali International Airport.

Det är tråkigt tycker jag.

Fast samtidigt skönt.

Jag längtar så efter grovt bröd, filmjölk, utomhuskyla (det är sant!) och efter att smälta in.
Jag är trött på alla "mzungu"-rop som följer var man än är. Det är väl okej när det är små barn som håller på, men när vuxna människor ställer sig och stirrar och pekar, eller ännu värre; smygtittar och viskar och det enda man fattar av det de säger är "mzungu" - ja, då tappar jag tålamodet ibland och glor, pekar eller ställer mig demonstrativt nära. Ibland säger jag "mzungu" tillbaka. Fjompigt, jag vet, men nödvändigt för att inte bli helt paranoid.

Hur som helst, "mzungu"-rop lär jag ju slippa i lilla Malmö.
Kanske kommer jag någon gång att sakna dem?

Och apropå paranoid; igår var vi på Bisoke, vulkanen som var Diane Fosseys hem och arbetsplats under många år och där hon nu ligger begraven. Där träffade vi åtta bergsgorillor (bilder kommer senare i veckan), och de lär, enligt Lonely Planet, bli "paranoida" om man pekar på dem. Trots att jag ju verkligen borde kunnat identifiera mig med den känslan, glömde jag bort reglerna två gånger och pekade riktigt tydligt och länge.
Sen sa jag förlåt till våra guider, som bara skrattade.

Nästa gång som jag skriver, sitter jag i Europa igen.